Taksäkerhet låg på många av Sveriges byggnader

En god taksäkerhet är viktigt för att undvika allvarliga skador på personer som utför olika typer av arbeten på tak och personer som vistas i och runt byggnaders. Lagar som reglerar detta är bland annat Bygglagstiftningen i form av Plan och Bygglagen (PBL), Lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m. (BVL), Byggnadslagen (BL) och Byggnadsstadgan (BS), samt även Arbetsmiljölagen (AML) och Lagen om skydd mot olyckor (LSO).

En av de myndigheter som ansvarar för detta område i Sverige är Boverket. De gjorde en undersökning som släpptes av dem 2010 och som bland annat visade att av Sveriges totalt cirka 2,1 miljoner byggnader (i form av lokaler, flerbostadshus och småhus) omfattas cirka 90 procent av dessa (med en felmarginal på två procentenheter) av krav på säkerhetsanordningar på taken i någon form. Av dessa är det bara cirka 80 procent (med en felmarginal på cirka fem procentenheter) som faktiskt har det. Med andra ord lär så många som cirka tio procent av byggnaderna, eventuellt till och med något mer, ha saknat rätt anordningar.

Onödigt svårt att kliva upp på många tak

Den absoluta majoriteten av byggnaderna hade krav på anordningar för underlättad uppstigning på taken. Av dessa beräknades bara 56 procent ha det (med en uppskattad felmarginal på cirka åtta procentenheter). På 1,3 miljoner av byggnaderna fanns det krav på att det skulle finnas en förbindelse till en skorsten, och här var det uppskattningsvis 71 procent (felmarginal åtta procent) som hade en tillräckligt bra sådan. Hos de 1,4 miljoner byggnader som hade anordningar för taksäkerhet var cirka 9 av 10 anordningar i gott skick, medan 1 av 10 anordningar alltså bedömdes vara i för dåligt skick och eventuellt allvarliga brister. Cirka 16 procent av byggnaderna (felmarginal 4 procentenheter) hade någon form av skydd mot snöras. För byggnader med en fasadhöjd över åtta meter var siffran 62 procent, med en felmarginal på nio procentenheter.